...

Även om vi skulle kunna ta fram ett nytt format med en arbetsinsats som inte är oövervinnelig skulle det krävas mycket för att åstadkomma en stabil förvaltning. Det kräver ett långsiktigt arbete och en stabil organisation över tiden med kontinuerlig finansiering. Detta brukar vara svårt att åstadkomma, då tex SUNET inte visat intresse för att håla hålla t.ex. gemensamma integrationer under sina armar.

...

Vid egenutveckling styr vi själva över hur vi utökar formatet. Den omedelbara vinsten med ett eget format är att vi kan ta med det mesta i grundformatet och själva, . Vi skulle även via versionshantering kunna ta in nya fält direkt i standarden. Extensions skulle kunna hanteras på något av de sätt som beskrivs i Utökning av standarder (se presentation om extensions).

Täckningsgrad i jämförelse med Ladok 3:s informationsmodell

Ett egenutvecklat format skulle teoretiskt kunna täcka Ladok till 100% ner på fältnivå. Det är dock sannolikt att vi ändå inte skulle vilja exponera precis allt i interfacet eftersom allt i Ladok kanske inte lämpar sig för exponering utanför applikationen (interna fält). En svårighet som ibland kan misstas som en fördel är också att det externa format blir allt för likt det interna, speciellt om man ska täcka allt. Risken är att man inte gör en logisk separation av det interna formatet till det externa. Det motverkar den lösa kopplingen på informationsnivå. Dvs att man inte kan ändra internt i Ladok utan att det slår i integrationsgränssnittet. Exponerar man allt för mycket blir dessutom formatet oöverskådligt och trögt att underhålla.

Givet att vi kunde komma överens om en lagom och pragmatiskt täckningsnivå skulle vi kunna få en optimal täckningsgrad av Ladok vid egenutveckling (100% av relevanta objekt och lagom nivå av attribut).